Snart bara en vecka kvar innan jag återvänder till moderlandet, knasigt värre. Känns som jag nyss irrade ut från Delhi flygplats, samtidigt som att jag faktiskt hunnit så vansinnigt mycket här så det känns som jag varit här en hel evighet.
Denna helg har min kropp varit i den sedvanliga herrejösses-vart-är-allt-mitt-blod-och-aj-vad-ont-det-gör-överallt-chocken som slår till nån gång om sänder (såna tillfällen då jag är mindre entusiastisk över att vara av honkön). Så har mest irrat omkring ganska så väldigt snurrig i huvudet och försökt se till att marken inte kommer upp och slår mig i ansiktet. Sånt som händer ibland men ack så onödig dramatik.
Efter en lugn helg har dock gnistan återvänt och sitter i skrivande stund och gör lektionsplanering för min sista vecka, lite hälsorelaterade grejer, fotosyntes, näringslära... Även om jag kan bli frustrerad över bristen på struktur här så passar det mig utmärkt att få så pass mycket eget ansvar över lektionerna (delat med andra volontärer såklart, men det är ingen som säger till oss vad vi ska göra). Så jag trivs även om det kan vara lite kaotiskt för en stackars strukturfreakskandinav ibland.
När man åker på en sån här resa tror jag att den allmänna förväntningen är att man ska komma hem med en större tacksamhet gentemot vad man har här hemma. Det tror jag helt klart att jag kommer att göra. Jag är verkligen ingen rikeman, jag skrubbar toaletter och släpar postkärror till vardags liksom. Men jag har sååå mycket som så många saknar och det är så otroligt lätt att glömma. När man är i en priviligierad ställning blir man väldigt lätt blind för sina privilegier, vilket jag tror gäller alla typer av privilegier och förtrycksstrukturer och att se till att vara medveten om detta är det minsta man kan göra.
Dels har vi de uppenbara såsom tak över huvudet och mat på bordet men också mer osynliga saker som är ack så väsentliga. Främst tänker jag på privilegiet att kunna välja. Jag kan välja vad jag vill studera, om jag vill jobba något år innan jag studerar, jag kan välja att spela fiol och jag kan välja min klädstil. Jag kan välja att låta bli lyxvaror såsom nya kläder och frisörbesök, men jag vet att jag har möjligheten att köpa något om jag verkligen behöver det eller helt enkelt bara vill ha. Jag kan välja vad jag prioriterar att lägga mina pengar på - jag kan välja att åka till Indien. Människorna som sover under håliga filtar kan inte välja.
Men något annat jag också tar med mig är en fördjupad insikt kring de negativa aspekterna kring hur vi lever i västvärlden samt en insikt om att alla samhällen egentligen är rätt lika. Medan religion och traditioner är den största källan till förtryck på vissa platser så är normer och ideal och krav på att följa konsumtionsmönster exempel på förtryck hos oss. Medan kvinnor täcker sig här förväntas kvinnor i väst klä sig tilltalande, attraktivt, snarare än bekvämt. I alla samhällen finns ideal kring vad som är ett bra liv, och även om hierarkierna och normerna kring detta är olika på ytan så är det ganska samma sak på ett djupare plan.
Nä, hej och hå, dags att fortsätta lektionsplanera! (knasigt förresten hur otroligt lite jag minns från grundskolan. Finner mig själv plötsligt googlande hur det egentligen var som fotosyntes funkade. Ojoj. Intellektuell nedförsbacke efter studenten eller vad?!)
Denna helg har min kropp varit i den sedvanliga herrejösses-vart-är-allt-mitt-blod-och-aj-vad-ont-det-gör-överallt-chocken som slår till nån gång om sänder (såna tillfällen då jag är mindre entusiastisk över att vara av honkön). Så har mest irrat omkring ganska så väldigt snurrig i huvudet och försökt se till att marken inte kommer upp och slår mig i ansiktet. Sånt som händer ibland men ack så onödig dramatik.
Efter en lugn helg har dock gnistan återvänt och sitter i skrivande stund och gör lektionsplanering för min sista vecka, lite hälsorelaterade grejer, fotosyntes, näringslära... Även om jag kan bli frustrerad över bristen på struktur här så passar det mig utmärkt att få så pass mycket eget ansvar över lektionerna (delat med andra volontärer såklart, men det är ingen som säger till oss vad vi ska göra). Så jag trivs även om det kan vara lite kaotiskt för en stackars strukturfreakskandinav ibland.
När man åker på en sån här resa tror jag att den allmänna förväntningen är att man ska komma hem med en större tacksamhet gentemot vad man har här hemma. Det tror jag helt klart att jag kommer att göra. Jag är verkligen ingen rikeman, jag skrubbar toaletter och släpar postkärror till vardags liksom. Men jag har sååå mycket som så många saknar och det är så otroligt lätt att glömma. När man är i en priviligierad ställning blir man väldigt lätt blind för sina privilegier, vilket jag tror gäller alla typer av privilegier och förtrycksstrukturer och att se till att vara medveten om detta är det minsta man kan göra.
Dels har vi de uppenbara såsom tak över huvudet och mat på bordet men också mer osynliga saker som är ack så väsentliga. Främst tänker jag på privilegiet att kunna välja. Jag kan välja vad jag vill studera, om jag vill jobba något år innan jag studerar, jag kan välja att spela fiol och jag kan välja min klädstil. Jag kan välja att låta bli lyxvaror såsom nya kläder och frisörbesök, men jag vet att jag har möjligheten att köpa något om jag verkligen behöver det eller helt enkelt bara vill ha. Jag kan välja vad jag prioriterar att lägga mina pengar på - jag kan välja att åka till Indien. Människorna som sover under håliga filtar kan inte välja.
Men något annat jag också tar med mig är en fördjupad insikt kring de negativa aspekterna kring hur vi lever i västvärlden samt en insikt om att alla samhällen egentligen är rätt lika. Medan religion och traditioner är den största källan till förtryck på vissa platser så är normer och ideal och krav på att följa konsumtionsmönster exempel på förtryck hos oss. Medan kvinnor täcker sig här förväntas kvinnor i väst klä sig tilltalande, attraktivt, snarare än bekvämt. I alla samhällen finns ideal kring vad som är ett bra liv, och även om hierarkierna och normerna kring detta är olika på ytan så är det ganska samma sak på ett djupare plan.
Nä, hej och hå, dags att fortsätta lektionsplanera! (knasigt förresten hur otroligt lite jag minns från grundskolan. Finner mig själv plötsligt googlande hur det egentligen var som fotosyntes funkade. Ojoj. Intellektuell nedförsbacke efter studenten eller vad?!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar